När jag frågade Sofi, SWEA-medlem och invånare i Tilburg, vad som för henne kännetecknar Tilburg svarade hon direkt Tilburgs kermis! Ett nöjesfält 🎡 som är öppet under 10 dagar i juli månad.

’Tilburgs kermis’ är den största och roligaste nöjesparken i hela Benelux, kan vi läsa på deras egna webbplats kermistilburg.nl. I juli förändras Tilburg till ett stort festivalområde där den heliga Dionysius hedras. Det finns nöjen för alla åldrar och allas behov: sensitiva och känsliga människor kan besöka festivalområdet på särskilda tider, LHBTI+ har sin ’Roze Maandag’ och det hela avslutas med spektakulärt fyrverkeri i Piushaven.

Tilburg är så mycket mera! Sedan långt tillbaka är Tilburg en stad med textilindustri baserat på ullen från fåren från landsbygden runtomkring. Landskapet med många små vattendrag lämpade sig bra för fårskötsel. När ångmaskinen introducerades från 1827 blev textilindustrin booming. Från 60-talet försvann textilindustrin alltmer och Tilburg behövde förnya sig. Utbildning, skolor, universitet och samarbete med andra städer inom Brabant har drivit den förnyelsen. Kanske att också humor och självironi bidrog.

Här finns paralleller med Brussel. Brussel har sin ’mannekenpis’, Tilburg har sin ’kruikenzeiker’.

Mannekenpis är den välkända statyn på en liten pojke som urinerar ogenerat mitt inne i centrala Brussel; den lilla pojken kunde enligt en av de många legenderna med sin stråle urin förhindra att en krutdurk flög i brand och staden förstördes.

Kruikenzeiker är benämningen som invånarna i Tilburg fick av utomstående. Ett skällsord från den tiden när urin användes i ullindustrin. Männen gick runt med behållare för att kunna samla upp den värdefulla urinen. Den var viktig i behandlingen av ullen innan den kunde tvinnas till garn.

Nuförtiden har Tilburg själv tagit över denna benämningen och kallar sig ’kruikenstad’, invånarna kallar sig själv för ’kruikenzeikers’. Se bilden av två karnevalsfirare med ett band med benämningen ”kruikenzeikers” om halsen. Och precis som i Bryssel finns det en staty på en kruikenzeiker mitt i stan; statyn är gjord av Henk Smulders. Så ser vi hur skällsord med hjälp av humor och självironi kan bli del i stadens marknadsföring.

Tilburgs textilmuseum, som SWEA Holland besökte förra året, vittnar om den bakgrunden, se bilder från besöket. På de bilderna ser man inte bara den tekniska textilproduktionen men också hur kreativiteten blommar upp i textila skapelser.

Fortfarande samlas urin upp under stora evenemang som den årliga karnevalen och under sommaren när det är ’kermis’ (en nöjespark) i Tilburg. Urinen samlas upp i speciella urinoarer – ’plaskruizen’ – runt om i staden; urinen används sedan till att producera konstgödsel. Det är kommunen och vattenmyndigheten ”Waterschap de Dommel” som står för den formen av återanvändning. Nya former av samarbete och innovation driver förnyelsen. 

Detta är den första bloggen på vår ’Holland runt’ serie; egentligen ’Nederländerna runt’. Förra året var vi bland annat i Leimuiden, Monnickendam och Eindhoven. Pärlor av ställen som vi inte hade besökt om det inte hade funnits en lokal SWEA-medlem som tipsat oss, eller till och med välkomnat oss hem.

På söndagen den 29e mars är vi välkomna till Sofi och hennes man Marcel på middag i Tilburg. Har ni inte anmält er så är det möjligt fram till den 20e mars. Se mer detaljer inom den slutna WhatsApp-gruppen. 

Text: Agneta Andersson
Bilder: Marit Kramer, Sofi van Velzen
Formgivning/bild: Carolina de Klerk-Nordholm