Sofi och Marcel träffade varandra i restaurangvärlden i Schweiz för länge sedan. Marcel var bland annat kock på stjärnrestaurangen ’Le Pont de Brent’ i Montreux. På restaurangens hemsida känner jag igen känslan jag fick hemma hos Sofi och Marcel: utsökta och vackra rätter. Dessutom en överväldigande gästfrihet i deras vackra hem. Intresset för god mat och matlagning har de gett vidare. Även dottern Lynn lagar gärna mat. Hon och hennes pojkvän Orlando tog emot oss med en välkomstdrink. 

Marcel bjöd oss på en meny med många underbara och vackra rätter. Allt från välkomstdrinken till avslutningen med te eller kaffe och kaka blev en fest för smaklökarna och för skönhetssinnet. Allt uppdukat på ett bord med ljus och blommor i läckra färger. Se bilderna. 

Samtalen flöt lättsamt mellan gästerna. En återkommande fråga inom SWEA är ”Hur hamnade du här?”. Det är så fängslande att höra de olika berättelserna runt bordet. Livsval och livsperspektiv breddas om man har rötter i olika länder, och det gäller även för barnen. Miguel och Marie berättade om hur Miguels hemland Peru och modersmål spanska funnits med i dotterns skolval: inte de klassiska språken latin och grekiska men spanska och engelska var viktiga för dottern när hon valde högstadieskola. Och så blev det Rotterdam och inte samhället utanför Antwerpen som de tidigare bott i. 

Banden med Sverige och sätten att bibehålla kontakten med släkt och vänner förändras under åren. Vad betyder språket, matkulturen, ett andra hem eller krypin i Sverige för oss utlandssvenskar. Sofi berättade om hur hon på nytt är i en fas där hon kan göra andra val, men också känner begränsningar. Åldrande föräldrar, vuxna barns (vård)behov, valen inom arbetslivet  och behovet av egen tid gör att livspusslet förändras under livets gång. 

För Lotta (Charlotte) var det första träffen med SWEA Holland. För fem veckor sedan anlände hon från USA till Holland. Att som medföljande partner och psykolog hitta arbete här i Nederländerna får ta sin tid. Fint att Lotta kunde vara med på denna middagen i Tilburg!

Kerstin har efter hennes pensionering från Handelskammaren blivit ordförande för Svensk-Nederländska föreningen, och vi pratade om hur olika nätverk för och med svensktalande kan komplettera varandra. Samtalet fortsatte under hemresan fram till ’s-Hertogenbosch där Kerstin bytte tåg. Jag kunde sitta kvar till Nijmegen där jag bytte till ett tåg som förde mig vidare hem till Wageningen.

Sofi och Marcel, tack än en gång för ett väldigt trevligt besök i ert hem i Tilburg! 

Text och bilder: Agneta Andersson