Det natursköna Wageningen

Wageningen är en liten gammal fästningsstad på 43.000 invånare invid floden Rhen, gränsande till det stora skogsområdet De Veluwe i öster, dalgången De Gelderse Vallei i väster, söderöver finns flodlandskapet som är så kännetecknande för Nederländerna. Wageningen är norröver nästan sammanväxt med ett pärlband av byar och städer (Bennekom, Ede, Lunteren …) som precis som Wageningen kommit till just i gränslandet mellan lågland och de högre sandjordarna. Den natursköna staden Wageningen har fått sin speciella karaktär för att det ligger i detta övergångsområde mellan deltaområdets vattenrika lågland och de högre markerna där landisen satt sina spår i form av åsar och ändmoräner. Detta läge var relevant för att just Wageningen skulle komma att bli centrum för lantbruksundervisning och forskning och det som nu är WUR, Wageningen University and Research Centre.

Wageningen, säte för Lantbruksuniversitetet 

‘Lantbruksskolan bör få sitt säte i Wageningen’ så förklarade geologen och agronomen W.C.H. Staring i en skrivelse från 1872 i uppdrag av Wageningens dåvarande borgmästare. Som anledningar gav han de olika jordmånerna och typer av jord- och skogsbruk i kombination med Wageningens centrala läge och trots det på ett tryggt avstånd från storstädernas frestelser. Kanske att jag trivs så bra här just av dessa anledningar. Det är nära omväxlande natur och landskap och här finns en jordnära, lite lantlig atmosfär. Det var framförallt barn från landet som valde att gå vidare till den nya lantbruksskolan som kom till stånd 1876 som en vidareutbildning efter gymnasiet, rättare sagt HBS, Hogere Burger School. 1918 fick skolan en akademisk status och bytte namn till Landbouw Hogeschool. Sedan dess har skolan genomgått en enorm förvandling. Det finns att läsa i ’Metamorfose. Hoe Wageningen wereldtop werd.’ (2018). 

Linné i Nederländerna 1735 – 1738

Carl Linnaeus, Carolus Linnaeus, Carl von Linné, kärt barn har många namn. Linné blev adlad och lade därefter till ”von”. Han skrev och publicerade på latin och så kom den latinska varianten av hans namn tillstånd. Här i Nederländerna används Linnaeus som hans namn, medan man i Sverige oftast använder sig av Linné eller den adliga versionen ’von Linné’. 

Linné blev redan under sin egen tid känd världen över och så även i Nederländerna. Det finns nederländare som tror att Linné var nederländare! Se er omkring i Nederländerna, otaliga statyer, parker, byggnader och gatunamn bär Linnaeus namn, så det är inte så underligt. 

Linné bodde, studerade och arbetade i Nederländerna under tre år. Han kom hit för att disputera i Harderwijk på en avhandling han redan skrivit i Sverige. Han stannade kvar, arbetade här och byggde upp ett gediget internationellt nätverk som lade grunden för hans vetenskapliga och botaniska arbete under resten av hans liv. Och den basen byggde han upp här i Nederländerna, så visst var Nederländerna viktigt för hans senare arbete.

Hans svenska bakgrund vårdade han sig om. Så lät han sig – under hans nederländska tid, år 1737 – avbildas i en samisk klädedräkt. Den hade han tagit med från Sverige. Han föddes i Råshult, Småland, så några samiska rötter lär han knappast ha haft men han tyckte om att urskilja sig.

Linnés betydelse

Studerar man Linnés liv, arbete och betydelse så blandas en djup beundran av hans gedigna arbete, mångfaldiga skrifter och vetenskapliga avtryck med funderingar runt hans personlighet och behov av att göra intryck. Det finns ganska råa beskrivningar av Linnés självhävdelsebehov och leverne i Gunnar Brobergs ”Mannen som ordnade naturen: en biografi över Carl von Linné”. 

Trots detta förstår man att även Gunnar Broberg hade stor respekt för Linnés intensiva arbete, observationsförmåga och grundläggande arbete med att ge arter namn efter en binär nomenklatur på latin. 

Det första namnet, släktnamnet, skrivs med stor bokstav. Det andra namnet med liten och det identifierar den specifika arten inom släktet. Genom att använda sig av latin – på den tiden vetenskapens språk – har vi än idag möjlighet att kommunicera över gränser om olika arter. 

Det finns kritik på hans ganska statiska och hierarkiska klassificering av arter. Den skulle vara baserad på ”Guds ordning”. Att han också beskrev människor inom samma systematik, en rasteori, har han också fått kritik för. En samtida botaniker, Georges-Louis de Buffon, valde en mera dynamisk klassificering av arter. 

Jason Roberts (2024) har gjort en fängslande populärvetenskaplig jämförelse mellan de samtida botanikerna, den svenske Carl Linnaeus och den franske Georges-Louis de Buffon med en tydlig preferens för De Buffons elegans, intresse för komplexitet och dynamik. Enligt Jason Roberts öppnade De Buffon vägen för Darwins evolutionsteori. 

Men kritiken på Linné pareras skickligt bland annat av forskare från Wageningen. Även Carl von Linné banade vägen för ett mer dynamiskt tänkande, så skriver till exempel botaniska filosofen Norbert Peeters i hans avhandling om invasions-ecologie. Så statisk och fixerad vid Guds skapelse var inte Linnés synsätt. ’Gud skapade, Linné ordnade’ är ett citat från Gunnar Broberg, Linnés biograf och vetenskapshistoriker.

Linnés klassiska växtnamn är fortfarande ett levande verktyg världen över, ett verktyg som används och anpassas i takt med att vår kunskap och våra forskningsmetoder utvecklas. 

Linné i Wageningen 

Wageningen har ett universitetsbibliotek som täcker botanik, natur och miljö med mycket annat och en avdelning ”Speciale collecties”. En guldgruva för den som är intresserad i botaniska trädgårdar, landskap och parker och i Linné och hans arbete. Här kan man som jag har märkt sedan jag började fördjupa mig i Linné i Wageningen drunkna i material. Det har jag fått erfara. Att det även finns källor på svenska upptagna i deras omfattande samlingar gör det inte lättare att välja bland materialet. I den här lilla texten vill jag delge lite om vad jag har upptäckt om Linné i Wageningen under mina efterforskningar inför SWEAs utflykt till Wageningen söndagen den 6e september. 

Botaniska trädgårdar i Wageningen 

I en turistisk tidskrift ”SCHOON-NEDERLAND” från 1919 kallas Wageningen för ”De Arboretumstad”! En lyrisk beskrivning av Wageningen och de vackra omgivningarna ges, men en Arboretum Stad kunde man nog knappast kalla Wageningen år 1919. De botaniska trädgårdarna knutna till lantbruksskolan var ännu inte (fullt) realiserade. 

Arboretum De Dreijen började som skolträdgård när den första lantbruksskolan kom till stånd och utvecklades sedan successivt (se mer här nedan). 

Arboretum Hinkeloord kom till stånd som ett lantställe för Dick Vreede som haft ett tobaksplantage i Nederländska Indië. 1919 blev huset och parken en del av lantbruksskolan och så kom ett arboretum till stånd orienterat på träd och skogsvård. Hinkeloord blev för litet som arboretum för skogsbruksavdelningen på högskolan och lantstället Oostereng inköptes av lantbrukshögskolan och så fick Wageningen ytterligare ett arboretum, Arboretum Oostereng. Denna botaniska trädgård låg under andra världskriget i skottlinjen och mycket förstördes. 

Belmonte Arboretum uppstod efter andra världskriget 1952-1954 och anlades på vad som fanns kvar efter andra världskriget av lantstället Belmonte som hade anlagts i engelsk landskapsstil av David Zocher jr. Landskapsarkitekt Jan Bijhouwer gjorde år 1952 en ny planläggning för parken med några bibehållna träd från lantställets början. Utsikten över floden Rhen är spektakulär. 

På vår utflykt den 6e september ingår bara Arboretum De Dreijen där Linné har sin självklara plats. Men har ni tid så besök Belmonte Arboretum och njut av konsten, parken och utsikten. 

Botaniska trädgården De Dreijen 

Den ursprungliga planläggningen av Arboretum De Dreijen var gjord av Leonard Springer, en känd Nederländsk trädgårdsarkitekt. År 1896 blev Arboretum De Dreijen invigd av två ministrar som skolträdgård och arboretum till den 1873 instiftade ”Rijks Tuinbouwschool”. 

Trädgården utvecklades vidare av landskapsarkitekter och dendrologer knutna till jordbruks högskolan – Rijks Landbouw Hoogeschool. som skolan senare hette. Arboretum De Dreijen utgjorde en viktig del i undervisningen på den botaniska avdelningen på skolan men innehöll från början även träd, buskar och plantor som används i handelsträdgårdar.

År 1917 kunde parken utvidgas och en ny del av parken i geometrisk stil med terrass, trappor och pergola anlades. Det är i denna delen som bröstbilden av Linné fått sin plats, se här under. Konservator Louise Baas-Becking formgav den nya delen. 

Vi besöker alltså den äldsta botaniska trädgården i Wageningen som successivt har utvecklats och förnyats och under lång tid var knuten till undervisningen och det botaniska laboratoriet. 

Runt 2012 flyttar universitetet ut till en campus på västra sidan av Wageningen. Stiftelsen Utopia tar över det botaniska laboratoriet. Tidigare hade denna stiftelsen – som kommit till stånd på initiativ av den kulturintresserade företagaren Loek Dijkman – tagit över Hinkeloord där en skulptursamling visas. Det stora botaniska laboratoriet blir del i denna skulptursamling, Beeldengalerij Het Depot. 

Stiftelsen Utopia tar även över förvaltningen av Arboretum De Dreijen. I huvudbyggnaden invid ingången finns en fast utställning om de två Arboreta De Dreijen och Hinkeloord. Där visas även en film om de fyra säsongerna i de två botaniska trädgårdarna som tillhör Stiftelsen Utopia. Besök gärna även deras museumaffär som har ett trevligt urval av vykort, böcker och presentartiklar relaterade till natur, skulptur och matlagning. 

 

Linné i Arboretum De Dreijen 

Under andra världskriget låg Wageningen under sju månader i skottlinjen. Efter kriget var Arboretum De Dreijen förstört av bomber och tankvagnar. Krossat glas på växthusen och döda växter gjorde vyn än mer sorglig. Den tidigare skulpturen av Linné blev också förstörd. 

Efter kriget restaurerades trädgården och det samlades in pengar till en ny skulptur på Linné. Jannie B. Kuyer fick år 1946 uppdrag till en ny bröstbild av Linné. Bröstbilden fick en sockel i marmor från Linné’s hemtrakter i Småland – en gåva av Svenska ambassaden i Nederländerna – och den återinvigdes på sin nya plats den 17e september 1948 i närvaro av den svenske ambassadören Dr. Lagerberg. En välbesökt högtidlighet eftersom invigningen följde på en konferens för dendrologer (specialister på träd och buskar). Bröstbilden flyttades 2011 till en mer central plats där den fortfarande står kvar. 2011 restaurerades bröstbilden och fick en ny sockel i rostbrun cortenstaal.  

Vid invigningen av den nya bröstbilden på Linné den 17e september 1948 tittade Dr. Huizinga, från Lantbrukshögskolans styrelse, tillbaka på hur Linnés betydelse för Wageningen på olika sätt har firats genom åren. Åminnelsen av Linnés död 100 år tidigare hade firats 1878. 1907 stod man stilla vid att han fötts 200 år tidigare, och 1935 var det 200 år sedan Linné doktorerat i Harderwijk. Linné fanns med under alla åren. Enligt Dr. Huizinga kan Linné inte ha trivts i Nederländerna eftersom han flyttade tillbaka till Sverige. Dr. Huizinga  hoppades att bröstbilden av Linné skulle visa hur välkommen och uppskattad Linné och hans verk är … än i nutid. Den svenska ambassadören Dr. Lagerberg visade på att Linné visserligen var svensk men kanske främst en medborgare av världen. Han avslutade med en uppmaning till svenskar att besöka detta arboretum i Wageningen. 

Den 6e september besöker vi den botaniska trädgården De Dreijen och avslutar vi med en fika på Restaurang Linnaeus i Beeldengalerij Het Depot. 

Lästips

Leo Klep (2013) ’Van middelbare school tot wereldspeler’ in ‘Geschiedenis van Wageningen’ Uitgeverij Blauwdruk.
Pascal Duris (2007) Linnaeus – De ordening van plant en dier. Wetenschappelijke biografie. (Ursprungligen på franska)
René Siemens e.a. (2022) Gids voor Nederlandse en Vlaamse Arboreta. Uitgeverij Blauwdruk

Text: Agneta Andersson
Bilder: Agneta Andersson