Glada utan gluten och nötter

Som Sweor samlas vi gärna till fika. För alla oss som har allergier och intoleranser kan det bli lite känsligt. Kan fiket hantera just mina allergier och intoleranser? Vilka risker vågar jag ta? Det finns så många allergier och intoleranser med mer eller mindre häftiga följder om det blir fel.  

Att obekymrat kunna fika tillsammans är en lycka. Tacksam anmälde jag mig till Lindas initiativ och WhatsApp grupp ”Glada utan gluten och nötter”. Ett par veckor senare samlades vi hos Linda till ett knytas-fika. Alla hade tagit med något till bordet med en lapp med ingredienserna. Linda hade bakat en stor ”semla” med separat serverad ”grädde”. Det blev överfyllda assietter med allt det goda. Många erfarenheter runt mat och hälsa delades. 

Skillnader i fika- och matkulturer mellan Nederländerna och Sverige gav anledning till många skratt. Klassisk är konfrontationen med den holländska kakburken som kakorna serveras ur och där gästerna får ta varsin kaka varefter locket sedan sluts till ordentligt. Ett kakfat med tre olika sorters kakor hos den nederländska släkten gav inom min familj förvirring. Man tar väl en av varje sort, inte sant? Nej, i Nederländerna tar man en kaka, inte mer. Fylls kaffet på så kan det bli en kaka till. 

Ett traditionellt svenskt kaffekalas har sju sorters kakor, kaffebröd och tårta. En kaka av varje sort och mycket trugande om assietten är tom. Det kan bli för mycket för känsliga magar. Hur överlever man som holländare ett dignande svenskt kaffe- eller julbord? Det finns tips bara man tänker på att varna i tid. Det är bra att veta att ett julbord börjar med fisk, sedan kött, därefter ost och sedan söta. Äter man sig mätt på den goda fisken … ja, då är det inte lätt att ta sig igenom resten av julbordet.

Att leva med allergier och intoleranser, och navigera våra liv trots dessa känsligheter kräver färdigheter som vi här kunde dela med oss av utan förbehåll. Med allergierna och deras konsekvenser kom också andra orsaker till magsmärtor, hudutslag, svullnader, andnöd och migrän upp. Så även njursten och problem med att inte kunna kissa och de obeskrivliga smärtorna som det kan ge. Att njurstenar inte bara ger ett elände men också kan vara mycket vackra det berättade vår konstnär och fotograf Margareta. Hennes ögon lyste när hon talade om de vackra njurstenarna i en glasmonter på sjukhuset OLVG. 

Berättelserna avlöste varandra i raskt tempo och med mycket skratt. I efterskott kan även ett helt oväntat fall på ett torg och hur det var att maktlös bli liggande på marken i ösregn väcka leenden. Annette var rörd över okända människors medmänsklighet och värme: paraplyer och tröstande ord i väntan på ambulansen som dröjde. 

Det väckte frågor om hur vi själva hanterar en människa som ligger på gatan och behöver hjälp? Varm medmänsklighet eller ett kyligt distanserande? Vad gör vi med en okänd människa som ligger med sår på gatan när man väntar på bussen och måste hinna med ett tåg. Carin ringde 112 och tog hjälp av en busschaufför, men fick sedan överlåta åt räddningstjänsten att hantera den skadade mannen. Camilla berättade varför 112 skickar polis i stället för ambulans. Vid tvivel om en människa kan bli aggressiv som vid narkotikapåverkan skickas polisen. Ambulanspersonalen ska inte behöva hantera aggressiva beteenden, polisen får i sådana lägen vara både vårdpersonal och ordningsvakt.

Hur långt går vår egen medmänsklighet gentemot utsatta människor?

För mig är Michelle van Tongeren en förebild. Hon jobbar som läkare med hemlösa i Rotterdam och har mottagning i Pauluskerk. Hennes böcker och inlägg på LinkedIn berör och kan ge handlingsperspektiv: vad kan vi göra, och när är återhållsamhet och avvaktande det bästa. En gåva till hennes lekkergeven.nl är en av många möjligheter att visa medmänsklighet.

Det var så roligt och gott att samlas hos Linda och dela historier från våra liv: allvarliga, jobbiga, tänkvärda och skrattretande i en härlig blandning. Att ha allergier och intoleranser visar sig kunna ge samhörighet trots väldigt stora skillnader. Att man kan vara glad utan gluten och nötter visade sig verkligen vara sant!

Text och bilder: Agneta Andersson