Söndagen den 6e september samlades vi Sweor i Hotel de Wereld i Wageningen för att försöka förstå något av andra världskrigets slutskede. Sverige lyckades hålla sig neutralt och slippa undan bombandet. Det gjorde inte Nederländerna. Wageningen blev bombat både i början av kriget och i krigets slutskede. Vår guide berättade om det kritiska läget när det blev tydligt att tyskarna inte kunde göra något annat än att kapitulera. Tyska beväpnade soldater var inneslutna i västra delen av Nederländerna. Hur kunde de avväpnas och vart skulle de ta vägen?!

Kapitulationsförhandlingarna skedde i Wageningen i Hotel de Wereld som var väldigt förstört. Guiden visade bilder från dåtidens Wageningen som får oss att tänka på nutidens Ukraina.

Hotel de Wereld är nu en minnesplats för kapitulationsförhandlingarna den 4e och 5e maj 1945. Klockan 12 på natten mellan den 4e och 5e maj tänds på 5 Meiplein varje år befrielseelden. Stafettlöpare tar emot elden och för den med sig till olika delar av landet. Befrielsen firas i hela landet. På NPO 1 kan man följa denna åminnelsestunden runt 12-slaget på 5 Meiplein och inne i Hotel de Wereld. Den 5e maj kommer människor från hela landet för att fira befrielsedagen just i Wageningen med parad, sång, musik och föreläsningar. 

 

Efter lunchen i Hotel de Wereld tog vår guide oss till Arboretum De Dreijen. Vi promenerade längs Generaal Foulkesweg i lättare uppförsbacke och stannade till vid en byggnad som 1869 blev Wageningens första HBS (Hogere Burgerschool). En bas för den regionala lantbruksskolan som kom till 1876 och som 1918 fick akademisk status. Till den lantbruksskolan behövdes en skolträdgård och ett arboretum. Målet för vår vandring är Arboretum De Dreijen, den äldsta skolträdgården där även den svenske botanikern Linné har sin plats. 

Vår guide visade oss på trädens och växternas namn och speciella botaniska kännetecken, och skulpturernas bakgrund. Descartes och Goethe fanns med i hans tolkningar av skulpturer och växter. 

Vi stannar upp vid bröstbilden på Linné som invigdes den 17e september 1948 av den svenske ambassadören Dr. Lagerberg. In hans tal önskade han att den platsen skulle bli en vallfärdsplats för svenskar. Tack vare att Gunilla Leons kom till Wageningen för att provsmaka på utflykten några dagar tidigare fick jag veta att detta var hennes onkel Joen! Och nu stod vi där med en grupp svenskar framför statyn precis som Dr. Lagerberg, Gunilla’s onkel, hade önskat i sitt öppningsanförande 1948! 

Längst inne i den botaniska trädgården ser vi ett konstverk som behöver förklaras. Det är ett solur som använder sig av människan som visare. Åskådaren blir del i konstverket. 

Vi avslutade med en fika i Restaurant Linnaeus och efteråt fanns möjlighet att besöka skulpturmuseet Het Depot. Många Sweor fängslades av skulptur samlingen som byggts upp här och i närliggande Villa Hinkeloord.

Text: Agneta Andersson
Bilder: Agneta, Johanna, Marit, Madeleine, Charlotte