På väg till SWEA Hollands årsmöte den 4e februari 2026 släntrade jag långsamt mot residenset i Haag med i tankarna vad det betyder att vara medlem i en internationell kvinnogemenskap som SWEA.

Mina ögon fångades av ett fönster med rostigt galler och information om en föreläsning på internationella kvinnodagen. I fönstret bredvid en färgglad affisch: ”130 jaar Damesleesmuseum”.

Jag stannar till och tar ett par bilder. Inte ett museum, men ett levande bibliotek som har 400 medlemmar och många original utgåvor … läser jag senare på deras webbplats. Biblioteket ligger på Nassauplein 15 i Haag.

Jag funderar vidare på symboliken i det jag ser: det rostiga gallret som tecken på tidens tand och kanske ett skydd gentemot en fientlig omgivning. Behovet av ett eget rum är sedan Virginia Woolf’s ”A Room of One’s Own” ett begrepp.

Sedan 1894 har kvinnor kunnat komma hit, sitta och läsa, studera och umgås i en skyddad omgivning i sällskap av för närvarande 35.000 böcker på nederländska, franska och tyska. I denna överklassmiljön fanns kvinnor som engagerade sig i andra kvinnors villkor utanför den egna skyddade omgivningen. Årets fullbokade föreläsning handlar om ”de Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid” (nationella utställningen om kvinnoarbete) som hölls år 1898 i Haag. Sedan den tiden har det varit en lång väg till jämställdhet och en uthållig kamp för kvinnors rättigheter. Kampen fortsätter i nya former, med nya utmaningar. De internationella kvinnodagen den 8e mars påminner oss om att vi bygger vidare på vad tidigare generationer av kvinnor har kämpat för.

Vad betyder internationella kvinnodagen för dig? Vilka utmaningar har du mött som kvinna i samhället, arbetslivet och som privatperson? Vad fick du med dig av din mamma, mormor och tidigare generationer av kvinnor? Vad ser du nu som ditt personliga uppdrag för dig själv och inom SWEA vad det gäller jämställdhet och kvinnliga rättigheter?

Frågor att reflektera över på våra sammankomster, utflykter och på sociala medier; frågor som håller vår svensktalande kvinnogemenskap levande, här i Holland och internationellt. 

Text och bild: Agneta Andersson