Den 30e augusti är vi Sweor välkomna till Leiden där Gunilla tillsammans med ett par entusiastiska Rijnlandinstruktörer visar oss roddens värld. I den här bloggen berättar Gunilla om vad rodden har betytt för henne och även för andra.

 

Rodden elitär?

Det verkar som man här i landet först under studieåren kommer i kontakt med roddsporten och då som medlem i någon studentförening, vilket under åren gett sporten ett visst elitärt rykte.
Föreningen jag tillhör och roddsporten i allmänhet är numera allt annat än elitär.

Rodden i dessa tider

Nederländerna är ett land rikt på roddvatten. Klimatförändringen medför att roddsäsongen förlängs. Båttrafiken på kanaler, floder och större och mindre sjöar har under de trettio år jag har rott också förändrats. För att kunna fungera som styrman på en roddbåt krävs en såväl praktisk som skriftlig styrexamen. För roddaren och sjöfarten i synnerhet en vettig säkerhetsgaranti.

Rodd som nybörjare

Det är stor skillnad mellan rodd i en vanlig eka och en roddbåt. Den största skillnaden är, att sitsen är rörlig och utgör en viktig del av roddtaget. Allt efter ålder blir nybörjaren placerad i en enmans båt eller en bredare båt. Är man under de tjugo, placeras man ofta direkt i en skiff – den mest smala enmans båten eller en något bredare form av skiff, där det också krävs balans och behärskning av årorna. Klarar man inte balansen, kapsejsar man.

Att börja på äldre dar

Själv fick jag som snart sextioåring nöja mig med den bredaste och absolut mest sjösäkra båten – en wherry med styrman och två roddare – den sortens båt vi kommer att använda den 30e augusti på Rijnland. Med instruktion två gånger i veckan och ambitiös studie av roddklubbens instruktionsbok över sjövett, lyckades jag ta min första examen efter ett par månader.

Rodd som handikappidrott

Jag insåg undan för undan att roddsporten med sin aktivitet ute i friska luften så gott som året om och dess ständiga stimulans av koordination, balans och muskelstyrka skulle kunna betyda en hel del för handikappade. Som sjukgymnast började jag ta med mig patienter från min praktik i Haag till roddklubben i Voorschoten för att genom rodden kunna slussa dem ut i samhällslivet.
Förra året fyllde den här verksamheten inom roddklubben tjugofem år och är helt baserad på frivillig insats av många av klubbens mer än femhundra medlemmar.

 

Text och bild; Gunilla Léons