Med varningarna för regn och rusk tog vi oss lördagen den 4e oktober 2025 från Tilburg, Leiden, Amsterdam och Wageningen till Monnickendam. När vi steg av bussen i Monnickendam sken solen från klarblå himmel. Det blev en underbar dag.

Desirée och Johan välkomnade oss med kaffe och kanelbulle i deras vackra och färgrika hem i Monnickendams historiska centrum. Bordet stod dukat, en flerrättersmeny serverades och skratt och livserfarenheter utbyttes. Att leva i ett kulturmonument mitt inne i Monnickendam, anpassa det till ett liv med stegvis alltmer begränsad rörlighet och berätta om det med humor och värme gjorde stort intryck på mig. Tack Desirée och Johan för er gästfrihet!

Efter lunchen kom den ytterst kunnige stadsguiden Martin och tog oss med på stadsvandring. Först visade han oss sitt hem med en panoramamålning över Monnickendam. Martin berättade som om han själv hade varit med om de olika tidsepokerna, så levande. Monnickendam’s historia är en heroisk historia om strid mot vattnet, mot fiender och för att överleva.

För att förstå hur människor överhuvudtaget kunde bosätta sig på denna platsen mellan öppet havsvatten och sankmarker behöver man förstå något om hur vattendrag satte av lera och sand som sedan kunde bli stadig mark för boplatser. På en förhöjning byggdes en kyrka med kloster och munkar, på en närliggande – vid mynnigen av ett vattendrag – en dam med hamn, sluss och plats för handel och båtar. Tillsammans blev det Monnickendam.

Monnickendam fick stadsrättigheter år 1355 av Willem V, Graaf van Holland i utbyte mot att friserna fördrevs ur staden. De dam med hamn, handel, tullindrivning och café blev stadens pulserande centrum. Staden blev i senare tider ett säte för uppror mot de Spanska härskarna. 1573 lyckades en av upprorsmakarna Jan Haring att få den spanska flottan att vända om. Att vara en fri stad gynnade hamn och handel i Monnickendam. Striden mot vattnet är ett återkommande tema i hela Holland, inte minst i Monnickendam. 1916 svämmade stora delar av Monnickendam över. När Monnickendam långt senare fick en direkt förbindelse – en tram – med Amsterdam blev Monnickendam’s handel pånytt gynnad.  Monnickendam har sitt eget Anne Frank huis, ett hus med ett ”achterhuis” där judar fick en tillflykt under andra världskriget. Ett minnesmärke på husgaveln påminner oss om det. Stadsvandringen avslutades med ett besök på Waterlandsmuseet och tornet med det ingeniösa och vackra klockspelet.

Hemma hos Desirée bjöds vi på fika innan vi drog hem. I ösregn och motvind tog vi oss till busshållplatsen, ett glatt sällskap.

Text och bild; Agneta Andersson