Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén.

När fick en bok dig att gråta sist? För mig var det i påskas. Den här berättelsen rörde mig på djupet och har med rätta stått i topp på alla listor. Den skapade en hel uppsjö av tankar. Det är en sådan där bok man vill köpa och dela ut till sina vänner, en bok som man direkt ger vidare till någon annan med uppmaningen, ‘du måste läsa den här!’.

Huvudpersonen och berättande perspektivet i boken är Bo, en åldrande man. Boken handlar i korthet om Bo’s vardag och hans kamp för att behålla sitt liv, sin självständighet och sin värdighet. Den handlar också, för mig, om försoning och om att man ibland inte har något annat val än att acceptera en situation som man inte har valt själv. När livet passerar i revy och man ligger på kökssoffan som man ärvt av sina föräldrar och väntar (på vad? döden? livet?). Bo tänker på den han är, varför det blev som det blev och vad han fortfarande har kvar att göra.

Flera veckor senare bubblar tankarna som väcktes när jag läste boken upp till ytan. I morse på gymmet, när jag lite vingligt och inte särskilt graciöst genomförde en enarmad deadlift, tänkte jag plötsligt att en dag kanske också jag ramlar och kan inte längre ta mig upp från golvet. Att i livets slutskede kanske man kommer underfund med att det enda som betyder något är kärlek och acceptans?

Rekommenderas varmt!

SWEA Holland Medlem, Anna Franzén