Stacken av Annika Norlin.

Hur kunde jag inom redaktionsgruppen föreslå Annika Norlin’s ”Stacken” som boktips när jag i samma möte berättade att boken för mig var obekväm från början till slut?!?

Den frågan formar basen för dessa rader. Vad drev mig att läsa vidare trots att boken var obehaglig, ibland rent otäck och skrämmande. På bokens baksida beskrivs den som magnetisk, rolig och djupt berörande. Skickligt gjord och tankeväckande. Det stämmer, om rolig byts ut mot absurd.

De tidsbilder och miljöer som skildras är igenkänbara. Den indiska gurun lockade människor även i min omgivning att gå in i beroendeförhållanden där jaget släpptes i lydnand gentemot gurun. Prestationssamhällets och byråkratins press har ökat under min livstid och vem har inte hotats av utbrändhet. Ett liv nära naturen är ett återkommande tema i samhällets historia och olika ideologier bygger vidare på vår relation till naturen. Samernas självklara kännedom om och närhet till naturen kommer i denna boken också med på ett hörn. Våld, missbruk av makt och fängelsevistelser är del i dekoren.

Systemet som skildras här verkar ha en benägenhet att stöta ut människor. Människorna som skildras har hamnat utanför systemet och gått över gränser jag aldrig kommit nära. Samtidigt är de levande och övertygande i sin gestaltning. Ömsint skildras hur sju olika personer hamnar utanför, hittar varandra och formar en (myr)stack. Hur är det möjligt att komma i sådana för mig absurda och komplicerade lägen?!

Berättarperspektiven växlar, så också tidsperioderna. Det gäller att hänga med i svängarna. Viktig del i romanens uppbyggnad är Emelie, journalisten som genom utbrändhet drar sig undan och hamnar i ”stackens” närhet. Hennes observationer ute ifrån och – tillslut också – inne ifrån är en viktig del i bokens uppbyggnad, ”plot” och slut. De olika livsödena som knutits samman så starkt inom stacken verkar hitta sin egen styrkraft och gå vidare. Oväntade vändningar ända in i slutet.

Boken ger möjligheter till reflektioner om samhällets grepp om individen, hur vi formas av ”nature” och ”nurture” och hur vi hamnar i maktförhållanden som sedan tar över. Det är en mångsidig och mångdimensionell bok.

”Stacken” är översatt till Nederländska: ”De kolonie”.

Text; Agneta Andersson