Nya Impulser – Maja Thuroczy

[ezcol_1third]

Maja Thuroczy en solig men kall vårdag i Haag. Foto: Jenny Franzén-Lycke

[/ezcol_1third] [ezcol_2third_end]

Det är dagen innan Koningsdag när jag träffar Maja i vår gemensamma hemstad Haag. Folk på sta’n har ännu inte hängt undan vintergarderoben, och min frisör har precis berättat att det förväntas bli kallare på Koningsdag än på julafton. Vilken tur att Maja har sin Fjällräven-jacka! Den har till och med plats för en Kindle läsplatta, ett måste för en bokslukare som hon.

Vi ses på en restaurang som visar sig vara vår gemensamma favorit, Walter Benedict. Över varsin toast avocado (även den en gemensam favorit) berättar Maja om sitt första år i Nederländerna och vad som förde henne hit, och till SWEA. Vi har så roligt att tiden flyger iväg, och efter två timmar börjar hennes små berättelser mer och mer likna en kontaktannons… Majas främsta intressen råkar nämligen vara långa promenader, matlagning och träning.

Text och bild: Jenny Franzén- Lycke

[/ezcol_2third_end][ezcol_2fifth]

Hur kom du till Nederländerna?

Efter några år på IKEA i Älmhult dök det upp en tjänst på IKEA i Leiden. Jag pratade med min sambo, numera man, och han gick med på att flytta. Han fick därför välja var vi skulle bo. Amsterdam var egentligen aldrig ett alternativ – efter att ha bott i Gamla Stan i Stockholm var vi trötta på att ha turister så tätt inpå hela tiden. Man blir en argare människa. Leiden kändes lite för mycket som en studentstad, så valet föll på Haag. Mitt enda krav var att det skulle vara nära till ett gym!

Men livet som expat är inget nytt för Maja, som bott utomlands i omgångar sedan barnsben. Som liten flyttade familjen till Hong Kong och senare Singapore. Hon gick på brittisk skola och är därför tvåspråkig, något hon ser som ett privilegium. På många sätt tyckte Maja att det var en större förändring att flytta till Stockholm än till Nederländerna. Hon menar att om man har varit expat förut vet man vad det innebär, och ofta har man kanske ett företag i ryggen. Som skåning i Stockholm var kontrasterna större, det var en kultur hon inte hade räknat med. Man är inte stockholmare, det var alla väldigt noga med. Man tillhör inte det lokala, men man är inte heller utlänning. En ”nationell utlänning”, kanske.

[/ezcol_2fifth]

[ezcol_3fifth_end]

Maja gifte sig den 8 april 2017 i Lund. Foto: privat

[/ezcol_3fifth_end]

[ezcol_2fifth]

’Maja gillar utmaningar. Här har hon precis deltagit i Nieuwjaarsduik i Scheveningen.” Foto: privat

[/ezcol_2fifth] [ezcol_3fifth_end]

Hennes man, som är finlandssvensk men kallar sig själv Malmöit, hittade snart ett jobb i Nederländerna. Han såg att en organisation han haft ögonen på skulle öppna ett kontor i Amsterdam och ringde och sålde in sig själv till chefen. Kanske spelade hans finlandssvenska in? Maja är i alla fall övertygad om att det ger honom många fördelar, särskilt i Sverige. Mark Levengood-effekten, månntro?

Hur kom du i kontakt med SWEA?

Man kan beskriva mig som en andra generationens Swea. Min mamma var medlem i SWEA under åren i Asien, och även senare i Schweiz när mina föräldrar bodde där. För mig var det naturligt att söka mig till SWEA här i Nederländerna.

Vad hoppas du få ut av gemenskapen med oss i SWEA? Vad vill du bidra med?

Min största förväntning när jag gick med för något år sedan var att träffa människor som jag inte annars träffar på jobbet. Inte nödvändigtvis svenskar, men nya kontakter generellt. Som ett par har man ofta olika utmaningar när man flyttar till ett nytt ställe. Medföljande har ju inget naturligt sammanhang så man måste skapa sig ett själv. Som den arbetande parten har man dock andra utmaningar. Ofta jobbar man kanske mycket, vilket är mitt fall. Jag känner att jag inte alltid har så mycket tid, eller energi, att hitta kontakter utanför jobbet. Jag ville börja någonstans, och detta kändes som en bra start.

[/ezcol_3fifth_end][ezcol_3fifth]

Jag önskar att jag hade mer tid och energi att kunna engagera mig i SWEA, jag är en person som väldigt lätt engagerar mig i saker! Jag hade anmält mig till programgruppen men tyvärr har jag insett att jag reser för mycket i jobbet.

Och hur var det nu med kontaktannonsen? Det är faktiskt Majas egna ord. En av hennes stora passioner är matlagning – att det är kreativt, men även avkopplande. En annan är läsning. Hon bär alltid med sig en bok eller sin Kindle läsplatta. Hennes mamma var bibliotekarie och hennes pappa har alltid läst mycket.

Maja är en lågmält sprudlande och humoristisk tjej vars historier man med glädje lyssnar på. Det känns kul att ha träffat en ny Swea, och förhoppningsvis vän, här i Haag.

 

Vill du också gå med i SWEA och lära känna nya människor? Bli medlem!

Du är också välkommen att reagera eller skicka en hälsning till Maja eller Jenny i fältet här nedan.

[/ezcol_3fifth][ezcol_2fifth_end]

Maja gillar att läsa, hon har alltid något att läsa med sig. Foto: Jenny Franzén-Lycke

[/ezcol_2fifth_end][ezcol_2fifth]