I Sverige firas den Internationella kvinnodagen sedan 1912. Kampen för kvinnlig rösträtt var en enande kraft bakom instiftandet. Initiativtagaren var den tyska socialisten Clara Zetkin och kvinnodagen anammades av den socialistiska världsorganisationen Andra Internationalen år 1910. Först 1978 tog FN officiellt med 8e mars som internationell kvinnodag på listan över FN’s högtidsdagar efter att ha utnämnt 1975 till Internationella Kvinnoåret. Därmed förändrades karaktären, från en socialistisk kampdag till en opolitisk högtidsdag för kvinnors lika rättigheter och jämställdhet. 

Förra årets nobelpristagare i ekonomi Claudia Goldin har forskat om kvinnors position på arbetsmarknaden och hur den förändrats genom tiderna. Hon visar på institutionella hinder som tillsammans med kvinnors karriärförväntningar och utbildningsnivåer kan leda till ojämlikhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Lagstiftning, informations- och utbildningssatsningar behövs för att röja dessa hinder. 

Hur  är då läget vad det gäller jämställdhet här i Nederländerna i jämförelse med i Sverige? Svenska ambassaden skriver i sin landpromemoria om Nederländerna: ”Ett område där länderna skiljer sig åt är inom familjepolitiken och som en konsekvens av detta också kvinnors position på arbetsmarknaden. Nederländerna har den största andelen deltidsarbetande kvinnor i Europa – ca 75 procent av alla kvinnor arbetar deltid, jämfört med endast 25 procent av alla män. Barnomsorg är relativt dyrt och många föräldrar, främst kvinnor, väljer att stanna hemma med barnen helt eller delvis.” 

Det stämmer med mina egna erfarenheter. Under båda mina graviditeter blev jag oerhört stressad och orolig när mina anställningskontrakt inte förlängdes. “Vi vill att du ska veta att det inte har någonting med ditt arbete att göra”, sa en arbetsgivare och trodde att det skulle vara en tröst. Jag hittade nytt jobb, men när jag sedan fick samvetskval och talade om att jag var gravid (man behövde inte göra det förrän efter tre månader) togs erbjudandet tillbaka. Den allmänna inställningen var, och kanske är, att mamman är hemma med barnen. Så är det bara. Det gjorde mig galen. 

Sambeskattningen, som i Sverige togs bort på 70-talet, finns kvar här i Nederländerna. Den gjorde att, när jag var redo att börja jobba igen efter att min andra dotter föddes, det blev oklart om det skulle bli något över av min lön efter dagisavgifterna (som beräknades baserat på föräldrarnas sammanslagna lön). Det kanske t.o.m. skulle komma att kosta mer än min lön. “Jag tänker inte betala så att du kan jobba!”, utropade barnens far. 

Så det blev au pair i några år. Jag skulle ju jobba. Jag förstod inte när välvillig och lite konfunderad dagispersonal frågade varför. “Tjänar din man inte tillräckligt?”, föreslogs som möjlig förklaring. Den största kulturkrocken var kanske när jag fick med mig en bok hem att högläsa för barnen av skolan. I den beskrevs hur mamma tog med sin son till skolan, läste för honom i en cirkel av stolar med andra mammor och barn tills skolklockan ringde. Sen gick mamma hem, eller kanske till affären för att handla, men kom tillbaka klockan tolv för att hämta sin son så att de kunde äta lunch tillsammans och prata igenom hans upplevelser av morgonen. Efter lunchen gick mamma tillbaka med sin son till skolan, för att sedan komma tillbaka två timmar senare och hämta honom.

Jag stampade upprörd till skolan nästa morgon med boken i en hand och min dotter i den andra. “Jag vill inte ha den här”, sa jag till fröken, “… för jag läser Pippi Långstrump för mina barn!”. Sen stampade jag vidare till jobbet. 

Hur är det ställt med jämställdheten i Holland nu, drygt ett decennium senare?

Förra året hade SWEA Holland en författarkväll med journalist och författare Charlotte Boström som bor i Amsterdam och har studerat kvinnor och icke-mäns makt och ekonomiska villkor och de strukturer som leder till ojämlikhet mellan olika grupper. Hon berättar på sin hemsida hur hon studsar till när hon förstår mer av det nederländska systemet, t.ex. att det finns ett hemmafrubidrag! Enbart högt utbildade kvinnor med höginkomst kan tillåta sig att arbeta i Nederländerna, säger Charlotte Boström i en intervju på svenska handelskammarens hemsida. Men den betalda pappaledigheten har ökat, från två dagar när mina barn föddes till en arbetsvecka nu.

Årets tema för Internationella kvinnodagen är #InspireInclusion . Jag vill betona att jag med detta blogginlägg inte menar att kritisera kvinnor som väljer att inte jobba, utan kanske har fullt upp som medföljande eller av andra skäl väljer att stanna hemma. Vi Sweor har olika erfarenheter och vi har gjort olika val, vi är alla individer. Vad jag önskar är att vi hade möjligheten att göra dessa val fritt, som individer. Vad fint det skulle vara om kön inte längre spelade någon roll, var vi än befinner oss i världen, om alla var inkludera(n)de. 

 

Hjärtligt välkommen till Holland i oktober!

  

Anna Franzen

VM-general