Network Menu

Nya Impulser – Margareta Långström-Daems

Margareta Långström berättar om sina bästa minnen. Foto: Margareta Svensson

Jag kommer hem till Margareta i lägenheten i Amsterdam för att prata om minnen. I sin roll som regressions- och reinkarnationsterapeut har hon minnen som arbetsmaterial, hon måste vara rätt person att reda ut vårt förhållande till våra ”förflutna platser”. Margareta är född och uppvuxen i Helsingfors, med svenska som moders-mål, sedan 26 år bor hon i Nederländerna.

Text och bild: Margareta Svensson

 

Hur ser du på minnet av ditt hemland?

Hemma är inte detsamma som födelseort. Jag är mycket starkt förbunden till platser och när jag kom till Amsterdam kändes det genast som att jag kom hem. Det är något med den sociala kulturen i Amsterdam som gör att jag känner mig hemma här. Sättet att förhålla sig till människor man inte känner är helt annorlunda i Helsingfors. Jag var så gott som aldrig hemma i själen där. 

Har du några speciellt viktiga minnen från din uppväxt?

Ett viktigt minne är knutet till somrarna i min fasters sommarvilla på Skåldö utanför Helsingfors. Det är ett exempel på ett minne som fungerar som en ”mental resource”. Ett starkt minne som man kan gå tillbaka till, det känns även i kroppen. Det finns inget besvärligt med det, allt är helt tryggt. De flesta människor har åtminstone ett sådant ”rent” minne.

Jag minns hur jag fick gå ner till stranden med grötkastrullen (den hade ett löst öra).) Jag ställde ned den i vattnet för att låta fiskarna äta upp grötresterna. Det var underbara somrar, vi fiskade och rodde och jag kände mig fullständigt trygg.

Vintrarna mellan 7 och 13 år blev också värdefulla minnen, då tränade jag konståkning. Varje kväll gick jag till isbanan och övade i timtal. Det var magiska kvällar! Det var stjärnklart och kallt. Vi drack varm saft och slickade på kolaklubbor. Jag har alltid gillat att vara på äventyr ensam. I mina bästa minnen var jag ute på egen hand.

– Jag köpte mej faktiskt till min 70-års dag nya fina konståkningsskrinnskor, och stod på dem förra vintern för första gången på ca 55 år. Det kändes underbart!

Margareta tillsammans med sin bror på Skåldö utanför Helsingfors. Foto: privat

Margareta och hennes man har nyligen flyttat från villan i Baarn till en lägenhet på 14e våningen med vidunderlig utsikt över hela Amsterdam. “Det kändes rätt för oss båda på en gång.” Foto: Margareta Svensson

I ditt arbete som terapeut handlar det om mindre positiva minnen, kan du berätta lite?

Tanken är att lösningen finns på djupet. Allt vi har varit med om finns inom oss och påverkar vårt liv idag. Under lätt trance kan man plocka fram och bearbeta traumatiska minnen. Man kan ha en blandning av minnen, klara och suddiga. Även kroppen minns, tänk bara på hur man minns bland annat sport, sex och annan viktig kroppskontakt! När man har ett tidigt minne kan man bara uppleva det utifrån det barn man var. Det finns oftast inga bevis men barn har en sorts känslighet, en stark förmåga att registrera om det var okej eller inte. Linn Ullmans bok ”De oroliga” som beskriver hennes föräldrar utifrån barnets perspektiv är ett bra exempel.

För en del förefaller det bara obehagligt att att rota i det förflutna, hur kan man veta att det är mödan värt att dra upp ett trauma i ljuset?

Det kan vara svårt att avgöra, minnen har sitt eget liv. Fiskar man så kan man aldrig veta vad man får upp. Men har man ett behov av att veta och vill man ha förändringar i sitt liv så är det nog ofta värt att ta risken. Sanningen, och erkänslan man får för det man varit med om, helar för det mesta.

Många av oss Sweor minns ett Sverige långt tillbaka i tiden. Har du något råd till den som känner saknad eller tror att hon skulle haft det bättre om hon stannat kvar?

Problemet är att när man lever i minnet så lever man inte där man är. När man minns så behöver förväntningarna aldrig uppfyllas. Man plockar russinen, minns det som var bättre där. Nostalgin är fin men man saknar något som varit och aldrig kommer tillbaka. Det är inte hållbart.

Och så kan det ju också, de facto, ibland vara så att man kunde ha haft det bättre ifall man hade stannat kvar.

Man får fundera över vad man egentligen är missnöjd med. Motivationen, varför har man valt att bo där man bor, är avgörande för möjligheterna att forma det liv man önskar.

Några boktips som relaterar till minnen: Linn Ullman ”De oroliga”, Per Wästberg ”Ute i livet: en memoar”, Ernst Brunner ”Svarta villan”.

Vi avslutar med en liten minneslek: Har du också något rent och tryggt minne som du kan komma till och hämta kraft och inspiration? Dela gärna här om du vill!

Team Nya Impulser: Maria Berglund (korrekturläsning) Linda Sjöström (ansvarig utgivare) Margareta Svensson (redaktör).

Med en karriär som journalist bakom sig har skrivande alltid haft stor betydelse. Nu skriver Margareta på en romantrilogi med utsikt över Amsterdam från skrivbordet. Foto: Margareta Svensson

One Response to Nya Impulser – Margareta Långström-Daems

  1. marjan rijkaart 2018-12-09 at 13:04 #

    Mycket interssant. Tack.