Network Menu

Nya Impulser – Karin Åsén van den Boom

Karin Åsén hälsar välkommen hemma i Haarlem. Foto: Cecilia Goterstrom.

Karin Åsén hälsar välkommen hemma i Haarlem. Foto: Cecilia Goterstrom.

Det blåser storm ute. NS har skickat ut varningar om minskad tågtrafik. Schiphol går på halvfart. Cyklar flyger runt på gatorna där jag banar mig fram mellan vindstötarna i centrala Haarlem. Jag är på väg till Karin Åsén-van den Boom, en god vän till många av oss. De senaste åren har hon varit aktiv i SWEAs programgrupp som ansvarar för alla våra trevliga aktiviteter.

Vid ytterdörren på huset vid den breda kanalen mitt i staden känner jag mig genast hågad att ta ett kort på den vackra dörren. Redan där karaktäriseras min eftermiddag hemma hos Karin Åsén; full av inspiration – från trädgården, köket, konsten och blommorna, men mest av allt av från Karins berättelser ur sitt liv.

Över varmt doftande Earl Grey i 1700-talshusets vardagsrum berättar Karin om resan från Jämtland för länge sedan fram till just den här punkten i livet. En resa med hennes passion för form och utveckling kryddad med en stor nypa öppenhet och nyfikenhet som ledstjärna.

 

Text: Cecilia Gotherstrom

Hur kom det sig egentligen att det blev Nederländerna?

Det var 1984, jag jobbade för IKEA i Älmhult och hade precis lärt känna Sak (Karins man). IKEA var just igång med att utvidga sitt huvudkontor i Nederländerna och hade ett litet kontor i Amsterdam. Jag bokade möte med landchefen där och frågade sturskt;

”Har du ett jobb för mig”?

”Ja, du kan börja om tre månader”, blev svaret.

6 månader senare infann jag mig på IKEA Falckstraat i Amsterdam, som säljkoordinator inom textil.

Nieuwe Gracht i Haarlem. Foto: Karin Åsén-van den Boom

Nieuwe Gracht i Haarlem. Foto: Karin Åsén-van den Boom

 

Några av Karins vackra hyacintglas. Foto Karin Åsén van den Boom.

Några av Karins vackra hyacintglas. Foto Karin Åsén van den Boom.

Jag får intrycket att du har haft lyckan att kunna jobba med din passion från första början och även utvecklas med den?

Jag har gått Konstfack och är textilformgivare i grunden. Intresset och ögat för interiör har alltid funnits.

Fram tills min äldsta var elva år jobbade jag på IKEA, sedan var jag hemma i tio år med barnen. 2007 var jag tillbaka på IKEA igen. Denna gång som produkt- och sortimentsutvecklare på IKEAs inköpskontor för växter, som då var placerat i Nederländerna, fram tills 2009.

Här i Nederländerna har jag blivit insatt i, och intresserad av växtbranschen. Jag jobbar nu som egen företagare och frilanskonsult för växtförädlare. Interiör, sortimentsutveckling och förädling är saker jag verkligen brinner för.

Utöver det har jag och en väninna en handel i hyacintglas. Vi sökte och köpte upp gamla glas (en del av dem såg jag hos Karin, otroligt vackra hyacint- och krokus-glas) och sålde dessa på trädgårdsmarknader. Nu funderar vi på hur vi ska gå vidare.

På fritiden är jag med i ett köksträdgårdskollektiv med 10 medlemmar vid Landhuis Berkenrode. Jag har alltid haft en liten köksträdgård men nu är den större. Till min stora glädje har jag också en trädgård här i Haarlem, den är mindre än den gamla, men alldeles perfekt för oss.

Sedan många år går jag på olika kurser i skulptur, främst för porträtt men också modell. Sedan i höstas delar jag en ateljé här i Haarlem.

 

 

Du beskriver dig själv som en ”klubb-människa” – kan du berätta mer om hur SWEA blev din klubb?

Jag gick med i SWEA redan i början på 90-talet. Då var det mycket aktiviteter på dagtid. Eftersom jag jobbade heltid kunde jag inte aktivt delta så mycket som jag ville så jag ramlade ur efter ett tag.

När barnen föddes var jag med och startade upp Svenska Klubben. Med barnen kom behovet av att behålla det svenska språket och traditioner som Lucia, midsommar och jul. Men jag längtade också efter det svenska sättet att få vara barn på, som jag upplevde saknades i holländsk uppfostran.

Vid SWEAs 20-årsjubileum blev jag medlem i SWEA igen. Det var ett fantastiskt evenemang med Lill Lindfors på Amstel Hotel. Det skall bli spännande att få vara med om 25-årsjubileet i år!

Vid ett fönster hemma hos Karin. Foto: Cecilia Gotherstrom

Vid ett fönster hemma hos Karin. Foto: Cecilia Gotherstrom

 

Karin har gått kurser i skulptur under många år.  Foto: Cecilia Gotherstrom

Karin har gått kurser i skulptur under många år. Foto: Cecilia Gotherstrom

Du blev inte bara medlem, du engagerade dig aktivt i Programgruppen. Det är ett jätteviktigt arbete att ordna program som passar så många som möjligt men vad har du personligen fått ut av det?

Det är ett sätt att riktigt komma in gemenskapen. Genom att vara aktiv blir kontakterna djupare, man lär känna de andra medlemmarna bättre. Dessutom växer man som människa genom att ta ansvar och engagera sig. SWEA betyder mycket för mig. Det är viktigt med svenska kompisar och kontakter som också lever här i Nederländerna. Det är värdefullt att kunna dela erfarenheter, prata svenska, skratta och lära av varandra. Jag gillar verkligen föreläsningarna som SWEA organiserar och jag tycker mycket om nätverks-träffarna och kulturella evenemang. som t.ex. stadsvandringarna.

Kan det kanske bli en utställning för SWEA någon gång in framtiden med dina bronsporträtt?

 (Skratt). Det skulle vara kul om vi Sweor kan organisera workshops och föreläsningar för varandra, så vem vet…

När jag lämnar Karins hus i stormen känner jag hur det strömmar i mina egna kreativa ådror. Just det här är vad som gör SWEA, Nya Impulser, nätverksträffarna så betydande för mig. När människor delar sina historier och det de brinner för så inspireras andra. Genom de berättelser som vi delar ur våra egna liv skapar vi band som ger kraft. Det känns otroligt viktigt, speciellt nu. Tack Karin!

Comments are closed.